Gems from the local public library

4 pr. ark den 13-01-2016 kl. 12.57 (kompileret)

 

HUNDEN

Another gem from the local public library.

A great little compact unsentimental tale from Swedish master storyteller Kerstin Ekman about a puppy getting lost and trying to survive alone in the wilderness.

All told from the dog´s POV.

Illustrated with beautiful woodcuts by Henrik Krogh.

PICT1220.jpg

 Var börjar en berättelse? Under en granrot kanske. Ja, under en granrot. Där låg en liten grå en. Han låg hopkrupen med nosen under svansen. En hund. Men det visste han inte. Han kunde inte minnas. Det var bara ett stort hål inuti honom, ett gnag, en hunger efter värmen och efter det starka ljumma som fyllde munnen och efter tikens bett i nackskinnet och slicken i mungipan när hon kom utifrån med främmande lukter i pälsen. Hur hade han kommit att hamna under granen? Det mindes han inte och inte hade han kunnat berätta.
 1397736970619.jpeg1397736970619.jpeg1397736970619.jpeg1397736970619.jpeg

“Jeg længtes efter at opleve naturen uden nogen litterær armering, at finde en dybere og mere opmærksom samhørighed. Så forvandlede jeg mig til en lille hund … om morgenen sad jeg i sengen og skrev om en hvalp, der blev væk i skoven og overvintrede der, mens den voksede op. Men den havde nok ikke overlevet, hvis ikke jeg, der er en forstandig forfatter, havde ladet den finde et elgkadaver”

Kerstin Ekman (Information)

images.jpegimages.jpegimages.jpeg

Inside him was a cavity that could only be filled with familiar things. No matter where he stopped, listening and sniffing, the wind brought only the unfamiliar, and it was vast.

images.jpeg

The unfamiliar was hunger and stone. It was gravel and debris he had never seen before, blasted-out strips of new logging roads, blotches of diesel oil in the gravel

6171770.jpg

There were frostbitten, scent-laden mornings when he could hear things far away. Sharp dog barks. Car doors slamming and engines revving.

2455222._UY200_.jpg2455222._UY200_.jpg2455222._UY200_.jpg2455222._UY200_.jpg2455222._UY200_.jpg

Hans liv och minne var bilder i bilder som tändes och slocknade, flikar av storhimlade dagar, fräna doftstråk, lossrivna rop som singlade ödsliga mellan träden tills de fick fäste i en bild djupt inne i honom. De var tjutande mörker som blev grå dagning och en skruv av vass snö som drev honom tillbaka till hålan, hungerdygn då han darrade av köld och blöta, frossardagar med solen het på ryggen. Ut och in i dessa bilder rörde sig de andra vid myren: en vit långörad som flängde i hastiga krokar mellan träden, de väldiga grå bergen på höga ben som flöjde över myren, de skränande svarta, de små piparna och sysslarna i granarna, de tunga, svarta som hängde i björkarnas toppar, de grå som sydde spikraka spår från rot till rot. Han kom dem aldrig riktigt nära men hans minne var genomkorsat av deras löpor och vittringsband, deras rop och kvitter och de hesa skallen från någon osynlig som ibland gick nere vid sjön.

Første side:

Om vintern får granarna vida kjolar. Snön når så högt att den flätar sig in i den nedersta kransen av grenar. När stormen driver ihop den blir det hålor och bon under granarna. En räv kan söka daglega där utan blåst och lursk. Orrhönorna ligger under granarnas kjolar men aldrig under samma rot som räven.
Han kurar ihop sig därinne och väntar på natten. På månljuset och skaren väntar han.

Sidste ord:

Ingen vet vad han lyssnade efter och vad han hade erfarit därute där ingen kunnat se honom.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s